Medeltida rökt keramik är en typ av lergods som producerades under medeltiden med en särskild bränningsteknik i ugnar, där rök trängde in i kärlets väggar under processen. Denna tillverkningsmetod användes för att uppnå keramikens karaktäristiska svarta färg och egenskaper.
Under tillverkningen brändes kärlen i en miljö med begränsad syretillgång, vilket ledde till att sot och andra rökpartiklar fastnade i keramikmaterialet. Denna rökningsprocess gjorde att keramikens färg mörknade – från brun till svart – och ytan fick de typiska rökmönstren samt ibland en matt eller blank yta.
Den rökta medeltida keramiken användes till mycket, ofta som servis, köksredskap, matfat eller ceremoniella kärl.
- Detta är mycket autentiska medeltida repliker, ibland förekommer mindre sprickor.
- Tillverkade på ett traditionellt sätt
- Höjd ca 17 cm
