Rökt medeltida keramik är en typ av lergods som tillverkades under medeltiden med en speciell bränningsteknik i ugnar, där rök trängde in i kärlets väggar under processen. Denna tillverkningsmetod användes för att uppnå keramikens svarta utseende och särskilda egenskaper.
Under tillverkningen brändes kärlen i en miljö med begränsad syretillgång, vilket ledde till att sot och andra rökpartiklar avsattes i keramikmaterialet. Denna rökningsprocess gjorde att keramikens färg mörknade – från brun till svart – och ytan fick de typiska rökfläckarna samt ett emellanåt matt eller glansigt utseende.
Den rökta medeltida keramiken hade flera olika användningsområden, ofta som servis, köksredskap, fat för mat eller ceremoniella kärl.
- Detta är mycket autentiska medeltida repliker med förekommande mindre sprickor.
- Tillverkade på ett traditionellt sätt
- Höjd ca 18 cm
