Under 100-talet e.Kr. utvecklade romarna nya fibulor med hjälp av ny design och teknik. En populär typ under denna period var skivfibulan, även kallad diskfibula, med en dekorativ skivform i mitten som ofta var rikt utsmyckad med infattade ädelstenar eller präglade mönster. Denna kombination av funktion och estetik gjorde skivfibulan till ett populärt smycke och en statusymbol i romarriket. Det här exemplaret visar ett satyrhuvud omgivet av vindruvor.
Tillverkad i brons med en diameter på ca 3,8 cm.
