Kelterna vördade vildsvinet, särskilt hanen, för dess mod och stridsstyrka. Under antiken skapade de små statyetter som föreställde vildsvin, och idag känner man till över 100 olika exemplar.
Den historiska förebilden för detta keltiska hänge i form av ett vildsvin kommer från den latenska kulturen. Originalfiguren upptäcktes i oppidum Bibracte, som var huvudstad för den galliska stammen haeduerna från slutet av 200-talet f.Kr. till slutet av 100-talet f.Kr. Denna forntida befästa stad är också platsen för slaget vid Bibracte, där Caesar och hans romerska legioner år 58 f.Kr. besegrade en keltisk armé ledd av Vercingetorix.
- Amulettens mått: 3 × 2 × 0,6 cm
- Material: högkvalitativ brons
- Medföljer: svart läderband
Förutom att bäras som hänge kan vildsvinsfiguren även användas som kultföremål på altaret.
Vildsvinets symbolik och historiska betydelse hos kelterna
Vildsvinet var ett respekterat jaktlevande djur i den keltiska kulturen och symboliserade orädd mod i strid. Detta återspeglas inte bara i keltiska statyer, utan också i präglade dekorationer på klingorna till keltiska svärd och hjälmar, där vildsvinen avbildades med förhöjd rygglinje.
Vildsvinsavbildningar hör till de vanligaste bronsfigurerna från kelterna, med över hundra bevarade exemplar. Dessa framställningar genomgick en typologisk utveckling, från det vilda och aggressiva vildsvinet till det mer fridfulla tamsvinet. De flesta keltiska vildsvinsfigurerna har påträffats i bosättningslager från 300- till 100-talet f.Kr., som enskilda och spridda fynd.
De keltiska figurativa avbildningarna av vildsvin har sitt ursprung i etruskisk konst. I slutet av 400-talet f.Kr. uppstod den så kallade Bibracte-Luncani-typen, där de keltiska vildsvinsfigurerna kännetecknas av en aggressiv hållning och en tydligt upphöjd borstkam.
