En stiliserad medeltida gruvarbetare eller gruvdvärg, med gruvlampa och brytningsverktyg.
- Storlek: 2,1 x 4 cm
- Material: Brons
gjuten enligt den ursprungliga historiska metoden för cire perdue (förlorad vax). Designens upphovsman är konstnären Kati från södra Böhmen.
Permonik (på tjeckiska) var en mytologisk varelse förknippad med gruvdrift i medeltida tjeckiska och tyska miljöer. Det rörde sig om en liten dvärg eller gruvande som levde i djupa schakt och underjordiska gångar. I tjeckisk tradition ansågs permoniken vara gruvarbetarnas beskyddare. Han varnade dem för faror genom att knacka på gruvväggarna eller till och med hjälpte till att bryta malm. Om gruvarbetarna däremot visade för lite respekt eller bröt mot gruvtraditionerna kunde han förvandlas till ett elakt väsen och bringa olycka.
I tysk tradition kallades dessa varelser för Bergmännlein eller Kobolde och spelade en liknande roll. De vördades som goda gruvandetar, men fruktades samtidigt av arbetarna eftersom de också kunde vara illmariga. Traditionen med gruvdvärgar har levt kvar särskilt i Erzgebirge (Erzgebirge), där gruvdriften blomstrade i århundraden.
Permoniker förekommer än idag i tjeckisk folktro och lokala legender, i synnerhet i Příbram och Jáchymov.
Malmbrytning har en lång tradition i Centraleuropa, och silverslagarna i Kutná Hora (Kuttenberg) var de rikaste i Europa. Vi hyllar med stor vördnad gruvarbetarnas hantverk samt pionjärer som Georgius Agricola (1494-1555). Han var en tysk lärd, läkare och framför allt en känd mineralog, som betraktas som den moderna bergsvetenskapens (studiet av gruvdrift och metallurgi) “fader”.
Han är mest berömd för sitt verk De re metallica (1556), en omfattande encyklopedi om gruvdrift, mineralogi och metallurgi. Boken beskrev i detalj gruvningstekniker, malmbehandling och organisationen av gruvarbetet. Tack vare sina rika illustrationer har den blivit en central källa för studiet av medeltida gruvarbete.
