Medeltida rökt keramik är en typ av lergods som tillverkades under medeltiden med hjälp av en speciell bränningsteknik i ugnar, där rök trängde in i kärlets väggar under processen. Denna tillverkningsmetod användes för att ge lergodset dess svarta utseende och särskilda egenskaper.
Under tillverkningen brändes kärlen i en miljö med begränsad syretillgång, vilket ledde till att sot och andra rökgaser avsatte sig i det keramiska materialet. Denna rökningsprocess gjorde att lergodsets färg mörknade – från brun till svart – och ytan fick de typiska röktäckta fläckarna samt ibland en matt eller blank finish.
Den rökta medeltida keramiken hade en rad olika användningsområden, ofta som serviser, köksredskap, matfat eller ceremoniella kärl.
- Det rör sig om mycket autentiska medeltida repliker med enstaka sprickor.
- Tillverkade på ett traditionellt sätt
- Höjd ca 19 cm
