Ringbrynjehosor var den vanliga typen av metallskydd för benen i Europa från 800-talet till början av 1300-talet. De erbjöd ett flexibelt skydd mot de flesta vapen, men ersattes gradvis av plåtrustningar av järn från och med andra hälften av 1200-talet. De tidigaste exemplen dateras till 800-talet, såsom en ringbrynjetäckt fot i katakomberna i Kyulevcha i Bulgarien. Bysantinsk konst visar ringbrynjehosor som når upp till vaden vid Tokali Kilise (1000-talet) och Karanlik Kilise (1000-talet). Heltäckande ringbrynjehosor användes sannolikt redan i början av 800-talet och spred się via Donau eller Italien, vilket även Stuttgartpsaltaren visar. En av de mest berömda avbildningarna i Västeuropa finns på Bayeuxtapeten (1066-1083), där Vilhelm Erövraren och andra riddare bär dem. Omkring 1200 var ringbrynjehosor nästan standardutrustning för riddare och väpnare.
Dessa ringbrynjehosor är tillverkade av 1,6 mm tjocka, oreviterade rundaringar med en innerdiameter på 8 mm. De bronserade ringarna är handvävda i mönstret fyra mot en. De är 118 cm långa, 60 cm breda upptill och 46 cm breda nedtill. Vikt: 6 kg.
